Textproduktion
 
 


 

   
 

ÄLGJAKT MED SVERIGES YNGSTA JAKTLAG

Det är inte bara skogskunskap som står på schemat på Skogshögskolan i Umeå. Här får många studenter sina första älgjaktslektioner.
Skolans jaktlag har en medelålder på knappt 25 år, medlemmar från hela landet och jaktledare som byts ut varje år.
Följ med på älgjakt i himmelska marker med ett av landets mest intressanta och yngsta jaktlag.

Det är söndag 10 oktober 2004. Första älgjaktsdagen efter brunstuppehållet. Klockan är 6.30 och utanför Skogshögskolan i Umeå har skolans jaktlag samlats. På schemat idag står älgjakt.
– Det är goda förutsättningar för en bra jakt, säger jaktledaren Fredrik Gustafsson.
– I normala fall är det hårt jakttryck på våra marker men nu har det varit lugnt ett tag och älgarna bör vara mindre benägna att dra iväg på långskjuts.
När det är full styrka samlar jaktlaget över 70 medlemmar, men idag är det en decimerad skara på knappa 25 personer som står och huttrar i den råkalla höstluften.
– I dagarna är det älgjaktspremiär över hela landet så många har åkt iväg för att jaga hemmavid, säger vice jaktledaren Johan Carpholm.

Skogshögskolans studentkårs jaktvårdsförenings jaktlag är ett udda jaktlag. De är unga, jaktledaren byts ut varje år, medlemmarna måste studera på skolan och de kommer från i stort sett hela landet.
Jägarblandningen märks den här kalla morgonen. På samlingsplatsen hör man de flesta av landets dialekter och här finns också alla landets jaktformer representerade.
– Det är många jakttraditioner som ska samsas här. Vissa föredrar folkdrev medan andra vill jaga med sina hundar och vi försöker tillgodose allas önskningar, säger Johan Carpholm.
– Det är naturligtvis enklare i början av säsongen att anordna ett effektivt folkdrev när vi är många. Det är inget ovanligt att vi är 40 skyttar och 30 man i drevet de första dagarna.

I dag är det löshundsjakt som gäller. Allt som allt kommer tre jämthundar att släppas inne i såten. Jaktledaren Fredrik Gustafssons Nordjämtens King, Lars Jakobssons Arrak och Michael Karlssons Grim. Av hundarna är det bara Grim, med 25 ståndälgar på sitt samvete, som har någon större rutin.

Vacker höst
Jaktlaget jagar på något mer än 6100 hektar arrenderad mark I Umeå, fördelat på tre områden. I dag ska vi jaga av en del av Rönnäsområdet. Såten är på cirka 1600 hektar, gigantisk stort för de flesta av jägarna söderifrån.
– Man är inte riktigt van vid storleken på markerna, säger Jonas Auselius som i vanliga fall jagar i Skåne.
Vi står vid en långsträck myr på pass 77 och solen har precis orkat upp över planteringen i öster. Det är isande kallt. Myrvattnet fryser snabbt till is på kängorna, näsan rinner och kinderna blossar illröda i kylan.
Det är dock en fantastisk jaktmorgon. Strålarna glittrar i det höga frostnupna rödgula myrgräset, orrtupparna spelar med sitt karakteristiska ljud och inom en halvtimme slår en av dem i en talltopp knappa 150 meter ifrån oss. Han får dock spela ifred. Idag är det älg som gäller, inte skogsfågel.

Dikestjur
Vid 8.30-tiden går jakten igång. Grim får älgkontakt ett par kilometer nordväst om oss. Ståndskallen hörs tydligt i den klara luften.
Jonas förmedlar viskande att det står en liten älgtjur ute på pass 45, men att det är för långt för att passkytten Johan Femling ska kunna avlossa ett säkert skott.
Vad vi inte vet då är att hunden, Grim, har fått tag i ett par älgar som han driver ut ur marken och sedan släpper. Tjuren går för sig själv och fortsätter genom en plantering för att bryta sig ur skyttekedjan vid pass 46. Där tar det slut.
I tornet, knappa hundra meter från platsen där tjuren sticker ut näsan, sitter åldringen i gänget, Anders Larsson. Och den unga åldermannen, 34 år gammal, gör inga misstag. När älgen kliver ut ur det skyddande riset och ned i diket har han redan lagt geväret tillrätta.
Ett skott är allt som behövs.
–När han vände sig om för att gå tillbaka in i skogen igen såg jag att det inte behövdes fler skott. Han trillade i stort sett där jag sköt, säger Anders.
Klockan är 9 när Anders skjuter och vid 11-tiden bryts jakten. Först då har Anders Larsson möjlighet att ta hand om viltet. Skogshögskolans jaktlag håller nämligen hårt på säkerheten. Det är inte tillåtet att under några som helst omständigheter lämna sitt pass under pågående jakt innan jaktledaren givit klartecken.
– Eftersom vi är många som jagar är det inte alltid alla har en radio och då har vi valt att sätta säkerheten främst, säger Fredrik Gustafsson.

Nytt försök
När jakten är bruten går det dock fort. Anders Larsson får hjälp av fyra kamrater att ta ur och baxa upp älgen baxa upp den på bilsläpet. Det tar inte mer än en halvtimme innan vi samlas vid skolans egen gård, Rönnäs.
Här är det kokkaffe över öppen eld, mat och jaktsnack som gäller. Alla samlas runt den varma elden för att tina upp stela leder och utbyta klassiska jägarfraser som: ”såg du..?”, ”hörde du..?”, ”jag såg, men kunde inte..” och så vidare.
Vid brasan summeras förmiddagens jakt och det visar sig att det gjorts sammanlagt åtta älgobservationer.
Fast nu är det slut på gemensamhetsjakten. Vice jaktledaren Johan Carpholm bryter för dagen. Det börjar dra sig mot eftermiddag och det finns en älg att flå. Fast det är inte alla som vill åka hem. Michael Karlsson, husse till Grim – hunden som höll i förmiddagens underhållning, samlar ihop ett gäng som vill göra ett nytt försök.
Det här är något relativt unikt för jaktlaget på Skogshögskolans marker. I de allra flesta fall slutar svensk älgjakt när jaktledaren har blåst av. Möjligheterna att jaga på egen hand brukar vara begränsade. Men här har medlemmarna möjlighet att jag självständigt, naturligtvis med exakt samma säkerhetsföreskrifter och regler som vid gemensamhetsjakter. Men ändå självständigt.
– Det är en stor frihet som man inte hittar på så många andra ställen, säger Michael och samlar ihop cirka 16 skyttar som vill hänga med.
Det bestäms att Michael ska släppa Grim och Lars Jakobsson ska släppa sin unga jämte Arrak på ungefär samma ställe. Den här gången följer vi med hundförarna.

Eftermiddagsjakt
När Grim slipper kopplet och får full frihet märks det att förmiddagens jakt sitter i benen.
– Han är trött och lite okoncentrerad. Han har svårt att veta ifall det är jakt eller ifall vi bara ska ut och plocka svamp eftersom vi är flera som går med, säger Michael och skrattar lite.
Efter någon halvtimme är det dock ingen tvekan längre och Grim har förstått vad som gäller.
Vi går genom omväxlande vacker biotop. Det är gammal, gammal tallskog. Det är stora, blöta och tunga myrar som suger musten ur benen. Solen står lågt och, förutom att förstärka färgerna, blir den också en påfrestning på ögonen.
Löshundsjakt är inget latmansgöra i stora såter. Trots minimal packning, tunna kläder och bara några plusgrader i luften tränger svetten snabbt fram i pannan. Som tur är stannar vi till när hunden drar iväg på sök. Det ger möjlighet att hämta andan och beundra omgivningarna.


Älgkontakt
Vi passerar brunstgropar och ser såväl legor som slag. Fast någon älg verkar vi inte kunna hitta. Detsamma gäller Lars som nu har brutit jakten för dagen och åkt hem.
Vi ger oss dock inte utan går vidare mot ett par stora holmar som, enligt kartan, ser ut att vara bra platser för älg. Och att något är på gång märks på Grim. Han stannar upp, vädrar, stannar upp, vädrar och drar slutligen iväg som ett skott.
Efter några minuter är det ingen tvekan. Grim har hittat älg. Michael följer honom på GPS-pejlen och snart får vi veta vad som hänt. En ko med kalv går undan för hunden och passerar förbi dagens otursman, Johan Femling, som redan släppt förmiddagstjuren förbi sig.
När ekipaget kommer ut på myren är hållet över 200 meter. Djuren går sakta snett mot honom men när hållet blir rimligt går kalven för nära kon för att erbjuda ett säkert skottillfälle. Så han får gå hem utan byte idag.
– När man minst anar det kommer de. Här satt man och tänkte på hur skönt det skulle vara med ett bad och så dyker de bara upp.
Efter att ha passerat Johan fortsätter kon och kalven i full fart vidare och springer rakt på både pass 82 och pass 83 åt sydväst. Älgarna klarar sig dock undan, även om de passerade Viktor Jonsson på pass 83 nästan skrattretande nära.
– De kom så lugnt och fint på knappt 30 meters avstånd men jag hade bara några meters skjutgata, säger Viktor och ser trots det inte allt för nedslagen ut.

Avslut
Det är dags för avslut och hela gänget samlas återigen vid Rönnäsgården. De flesta ser nöjda ut när det är dags att lämna tillbaka de lånade radioapparaterna. Det har varit en lång dag som inneburit många kalla timmar på pass.
Jaktlusten finns dock fortfarande kvar. Flera pratar om att jaga dagen efter, någon mumlar om att det kanske kan vara läge att vaka på räv vid åteln som nu bör fyllas på med slaktavfall.
Många av deltagarna vet att det är bäst att passa på nu. Om några år, när de är läst klart, äger de inte längre rätt att jaga på skolans marker.
Det är som Mattias Pontén sa i bilen på väg ut mot passet:
– Sådan här älgjakt kommer få av oss att ha möjlighet att uppleva igen.

Av: Peter Ahlgren

 

 
 
 
 
 

BILDER TILL ARTIKELN

På älgpass

Älgpass vid myr

Jaktlycka

Bilder: Peter Ahlgren
 
 
 
 

TextProduktion
info@textproduktion.se
070 - 325 97 35


Vaksalagatan 44 B
753 31 Uppsala
Textproduktion in English Textproduktion